Rödbergen år 2018

Hur ser år 2018 ut, sett ur Rödbergsbubblans synvinkel? Om man får tro Statistikcentralens färska konsumentbarometer, så är allmänt taget finländarnas tilltro till Finlands ekonomi rekordstark. Det gäller också synen på den egna ekonomin och på möjligheterna att spara och konsumera.

Rödbergsbubblan ser också tecken på en ekonomisk uppgång. Det viktigaste tecknet är att Stora Robertsgatans gågata blev färdig efter en omfattande renovering. Gågatan har börjat sjuda av ekonomisk aktivitet. Fastigheter har renoverats och kommer att renoveras. Ny affärsverksamhet har startat. Förväntningarna inför år 2018 är därför höga.

En ny alkohollag träder i kraft i sin helhet den 1 mars 2018, men på vissa punkter börjar den gälla redan från nyår. Till exempel kan starköl och long drink-drycker säljas i matbutiker redan från 1 januari.

Rödbergen är restaurangernas och pubarnas stadsdel. Revideringen av alkohollagen kommer nog att märkbart inverka på nöjeslivet i och med att restauranger får i likhet med butiker fria öppethållningstider. Det blir tillåtet för restauranger att fortsätta med utskänkning till klockan fyra på morgonen.

Förra sommaren var gågatan utan sommarterrasser. Sannolikt kommer terrasserna inkommande sommar att vara, betydligt populärare än tidigare på grund av liberalare alkoholbestämmelser och för att miljön runt omkring blivit trevligare.

Ser vi tillbaks i historien har spriten var närvarande i stadsdelens liv länge. Rödbergen var under några decennier i slutet av 1800-talet, ett tämligen illa beryktat centrum för nöjeslivet i staden med restauranger och bordeller, men även under 1900-talet förekom det ännu diverse spritlangning, häleri m.m. i våra kvarter.

Restaurangvärlden kommer, enligt Rödbergsbubblan, att få en vitamininjektion på grund av liberalare alkoholbestämmelser. Det gäller dock att hitta en bra balans mellan ett pulserande nöjesliv och invånarboende, med omkring 9000 invånare. Vi bör ta hänsyn till varandra!

Kommer den nya alkohollagen att leda till en ökad alkoholkonsumtion? Det är sannolikt.  Om ett år är vi aningen klokare och då får vi utvärdera om liberaliseringen av alkoholpolitiken har lyckats eller misslyckats.

Vill du köpa din alkohol från matbutiken?

BARNDOMENS JUL

 I min barn- och ungdom firades julen enligt traditionella former med julmusik, julgubbe, julklappar, julmat med allt vad där tillhör såsom julskinka, lutfisk, lådor av alla de slag, fisk samt en hel del andra delikatesser.

Till julaftonens traditioner hörde alltid ett besök på Borgå gravgård. Besöken var en viktig jultradition Det var något magiskt att på julafton, när det blivit mörkt, besöka gravgården och tända ljus på gravar där nära anhöriga vilar, och samtidigt betrakta ett hav av ljus på gravgården mot den mörka natthimlen. En sagolikt vacker syn. 

Från gravgården gick hela vår familj ofta ner till Rådhustorget i Gamla stan för att höra julfreden utlysas och någon gång fortsatte vi även till julkyrkan, för att sedan gå hem och äta julmiddag och vänta på julklappsutdelningen.

Följande dag d.v.s. juldagen var vikt för vila. Vi stannade hemma och ingen kom heller på besök. Finlands folk stannade den tiden hemma. Butikerna hade julstängt och nöjeslivet obefintligt.

När åren gick syntes julgubben inte längre och julkyrkan besöktes mera sällan, men julklapparna försvann inte och inte heller julmaten och besöken på gravgården. Allt oftare stannade vi dock hemma för att titta på TV när Åbo utlyste julfred.

Eftersom Borgå är en relativt liten stad och alla har lite samma rytm, kom man ofta åt att träffa släktingar, vänner och bekanta t.ex. på gravgården eller på Rådhustorget. Alla var dessutom oftast på ett gott julhumör. Det om något spred julstämning. Gamla Stans unika miljö gjorde dessutom sitt till för att skapa julstämning. 

Av barndomens jul finns kvar julklapparna, fast ibland finns det någon, som försynt föreslår att nästa jul skall vi inte ge varandra julklappar. Tro det eller ej, men julgubben har gjort comeback.  Vi får igen besök av julgubben!!

Julbordet med traditionella maträtter finns kvar och vi lyssnar troget på julmusik.

Glad Jul

Julfirande i Borgå och Åbo

https://www.borga.fi/pa-gang-i-borga

https://www.turku.fi/sv/julstaden/julfred

DATORN I MITT LIV

Mitt liv som pensionär underlättas betydligt av en fungerande dataförbindelse, med betoning på ordet fungerande. Om det inte är fel på dataförbindelsen, är det något på tok med min gamla dator eller så 

hittar Windows på att byta programvara stup i kvarten.

De bärbara datorerna håller inte heller i evighet och måste bytas allt för regelbundet. Det går inte att räkna hur många hundratals timmar jag tillbringat på att lösa diverse datorproblem för att inte tala om hur mycket pengar datorn kostat mig.

                                             

Nåja, när allt fungerar som det ska är datorn en välsignelse. Jag kan sköta mina bank- och försäkringsärenden på nätet. Resor både inom Finland och utomlands kan jag smidigt boka online, såsom också teater- och operabiljetter. Är det någonting jag inte vet, är det bara att fråga Google och om jag vill hålla kontakt med vänner och bekanta runt om i världen ringer jag Skype-samtal och det kostar mig ingenting.

Samhället digitaliseras i en rasande takt och den artificiella intelligensen lurar bakom hörnet, i beredskap att radikalt förändra vårt liv och leverne. Det goda med den teknologiska utvecklingen är att det blir möjligt för åldringar att bo hemma längre. 

Men i och med att vi kan sköta om ett som annat från vår hemdator, tenderar dock nyttomotionen att minska. Jag går inte längre till mitt bankkontor, besöker inte heller resebyrån för att beställa en semesterresa och lämnar även promenaden till bokhandelen ogjord i och med att jag köper mina böcker via nätet. Samtidigt som det är ljuvligt att sitta hemma, riskerar konditionen att allmänt taget att bli sämre, men datorn är här och nu i mitt liv oberoende om jag vill det eller inte.

För oss pensionrärer är det därföt viktigt att skapa en motvikt till datorsittandet. Vi bör röra på oss och regelbundet gå åtminstone ut på en promenad.   

EFFEKTIVARE SERVICE

Då jag för en tid sedan anlände till bilfirman för byte av bildäck, gjorde jag som alltid tidigare d.v.s. sökte upp en disk för att anmäla att vår bil var nu på plats för däckbyte. Bilfirman var då så gott som tom på både anställda och kunder.

I ett litet hörn hittade jag dock en anställd, som dock då betjänade en annan kund. Väntade tålmodigt på min tur. När det blev min tur framförde jag mitt ärende. Den anställde stirrade frågande på mig en stund, varefter personen ifråga skickade mig direkt in i verkstaden till min egen mekaniker, som sedan skötte om allt det praktiska från papperskriget via däckbytet till faktureringen. Så nu har jag förutom egen läkare, egen bankrådgivare o.s.v. nu även en egen bilmekaniker.

Samma scen för ett par år sedan såg helt annorlunda ut. När jag steg in i samma bilaffär, såg jag tre till fyra medelålders män sitta bakom en lång disk i färd med att betjäna kunder av olika slag. Bilmekanikern såg jag aldrig. Gubbarna skötte om allt praktiskt d.v.s. snackade med kunderna, tog emot bilnycklarna, skötte om kommunikationen med bilmekanikern, tog emot betalningen o.s.v.

I somras besiktigade jag bilen. En och samma besiktningsman tog emot bilen, besiktigade den, tog emot betalningen och printade registerutdraget. Jag bokade förstås besiktningen via nätet. Förra året då bilen besiktigades sköttes papperskriget av ett separat kansli, medan besiktningsmannen koncentrerade sig på att besiktiga bilen.

I ovannämnda fall har servicen effektiverats och blivit mer strömlinjeformad. Jag kan inte låta bli att tänka mig att det här har skett på bekostnad av personalen i form av personalminskning. Är detta ett måste för att möjliggöra service på samma nivå som tidigare, då de stora årskullarna går i pension och de betydligt mindre årskullarna tar över?

Artificiell intelligens är dagens melodi. Allt fler arbetstillfällen kommer att försvinna i och med att artificiell intelligens vinner terräng i arbetslivet. Det behövs allt färre människor i arbete för att hålla samhällets hjul i rullning.

Hur skall vårt samhälle hantera den artificiella intelligensens frammarsch?

SVENSKA GRODOR I FINLAND

Att översätta från ett språk till ett annat är inte lätt. Många tyr sig till översättningsrobotar som t.ex. Google, men översättningarna som robotarna levererar är långt ifrån perfekta.

Det är helt tydligt att robotarna, ett flertal gånger, tagit över översättandet från finska till svenska. Enligt min mening är Schildts & Söderströms bok BARA ETT BOOK, ett bevis på att översättningsrobotar har varit i farten. Boken gavs ut i augusti 2017 och innehåller 202 handplockade språkgrodor. Ur det digra urvalet väljer jag en rotvälska som Onnibus har ansvarat för.

”Tidtabeller
Onnibus stoppar bara på hållplatser som var märkt på tidtabeller. Man måste visa uttryck på bussen om du vill plocka upp. Man kan lämna bussen när de trycka stoppknappen.

Petar i busserna
Onnibus inte bär petar i busserna. Det enda undantaget är ledarhundar som behöver platsresservation i förväg (telefon för ogiltig, blinda passagerare och veteraner 044-7057110”).

Dylika översättningar kan locka till skratt, men som bokens författare konstaterar, är det fråga om ”översättare som uppenbarligen inte lagt någon tid på att bli förstådda på det andra inhemska, utan bara slappt kastat in sin text i ett översättningsprogram. I tron att finlandssvenskar ska förstå och nöja sig med det bristfälliga resultatet. Det är ofta underhållande, men det är klart att man blir kränkt”.

Förutom att man känner sig kränkt, blir felaktiga översättningar lätt en del av vardagen, då det längre inte är så viktigt med språkriktigheten.

Jag reser ofta till Villmanstrand. Tar jag inte bil, står valet mellan Onnibus och tåget (SJ). Onnibus kostar mig mindre, men då SJ har sänkt sina priser väljer jag tåget, särskilt som bolaget inte respekterar sina svenska kunder. En titt på deras hemsida, visar dessutom att bolaget idag helt slopat svenska språket och istället valt engelskan som sitt andra språk!!

Tåget är dessutom betydligt snabbare och bekvämare och informerar sina passagerare på klanderdfri finska, svenska och engelska. På min senaste tågresa var det ett sant nöje att höra konduktören flytande informera oss passagerare om tågresans framskridande.

Källa: Bara ett bok http://litteratur.sets.fi/bok/bara-ett-book

Finland 100 år

För mig känns det som om Finland, som självständig nation, existerat i urminnestider. Men så är det ju inte fallet. Finland är i själva verket år 2017 en mycket ung nation. Jag behöver inte gå längre än till min far, för att konstatera, att när han föddes i början av år 1917 var Finland ännu inte ett självständigt land.

Från att varit ett från omvärlden slutet och fattigt agrart land, har Finland under förloppet av 100 år blivit en välfärdsstat. Finland är dock litet bland världens länder, men i internationella jämförelser av positiva fenomen ligger Finland ofta i täten tillsammans med de övriga nordiska länderna.

Det självständiga Finlands 100-årsjubileum till ära har statistikcentralen sammanställt en lista, som det lönar sig att bekanta sig med, med jämförelser där Finland är ofta bland de ledande i världen.

Då vi firar vår självständighet får vi dock inte glömma att alla har det inte bra ställt i vårt samhälle och ojämlikheten människor emellan synes öka, vilket sakta men säkert kan utgöra ett hot mot vårt välfärdssamhälle. Enade vi stå och splittrade vi falla!

Finland har generellt sett jobbat bra 1917 - 2017, men vi kan bättre. Det finns brister i vårt samhälle som bör och kan åtgärdas, men nu på onsdagen den 6 december skall vi fira Finlands hundra år som en självständig nation, ty Finland är ett bra land att leva i.


Källa statistikcentralen: http://www.stat.fi/ajk/satavuotiassuomi/suomimaailmankarjessa_sv.html

Det händer i Rödbergsbubblan

Renoveringen av Stora Robertsgatan är nu klar. Gågatan, som har kommit att kosta nästan två miljoner euro, har fått ny stenbeläggning, nya träd, bänkar och cykelställ.

Roban invigdes som gågata 1985 från att ha varit en normal gata med biltrafik och spårvagnstrafik. I och för sig känns tanken på spårvagnstrafik på gågatan som fascinerande, men jag skall inte klaga, ty idag korsar hela tre spårvagnslinjer Rödbergsbubblan, nämligen linjerna 1, 3 och 10.

Biltrafiken på gågatan har genom tiderna varit ett problem och kommer enligt min mening även i framtiden att utgöra ett problem, om staden inte bättre övervakar bilarnas framfart på gågatan.

En effektivare övervakning, inkluderande bötfällning, borde inte vara så kostsam, då bilisterna kommer i vilket fall som helst att stå för en del av kostnaderna. Vi, som bor i Rödbergen kräver att staden genast från början tar gågatans trafikproblem på allvar.

Lilla och Stora Robertsgatan lär förövrigt ha fått sitt namn efter ministerstatssekreteraren, greve Robert Henrik Rehbinder (1777–1841), som de ryska tsarerna lär ha tyckt om, för dels var han en lojal undersåte och dels bemödade han sig att bevara lugnet i Finland så ryssarna inte skulle få en anledning att blanda sig i storfurstendömet Finlands inre angelägenheter.

I väntan på sommaren och ett strålande terrasväder!


Källa HBL https://www.hbl.fi/artikel/nytt-hopp-pa-stora-robertsgatan/

PÅ EGET ANSVAR

I min förra blogg skrev jag om att regeringen vill att trafikanterna tar ett större ansvar för sitt bilkörande. Det fick mig närmare att fundera på begreppet eget ansvar.

Det finns en uppenbar vilja i vårt samhälle att minska på byråkratin och ge oss medborgare ett större ansvar för vårt dagliga liv. Men hur långt är det ändamålsenligt att gå på den här vägen?

Ju längre höger ut man kommer på den politiska kartan, desto mer betonas individens frihet i relation till statsmakten. Särskilt markant kommer det fram i dagens USA, där det ofta betonas att varje människa är sin egen lyckas smed.

Vårt nordiska välfärdssamhälle bygger däremot på en starkare samhällelig styrning från centralmaktens sida, där statsmakten tar ett större ansvar för bl.a. vår utbildning, hälsa, ekonomi, miljö och säkerhet. Men även i vårt land ställs det numera allt oftare krav på att ge individen ett större ansvar i frågor som berör direkt individen själv.

Vem bär egentligen ansvaret för en människas hälsa och välgång? Är det samhället eller den enskilde individen, eller både ock? Men om en enskild människa inte kan eller orkar bära ansvar, har samhället då något ansvar? Vem tar hand om oss pensionärer när vi blir ännu äldre och skröpligare.

Synen på ansvarsfördelningen beror långt på var på den politiska skalan man befinner sig. Höger-, mitten- och vänsterpartier betraktar frågan ur olika synvinklar.

Jag är en vän av den nordiska välfärdsmodellen d.v.s. både ock.