Sidor

lördag 24 november 2018

Kan du leva hyfsat på din pension?

Forskare har i samråd med konsumenter, på basen av konsumentforskningscentralens undersökning, slagit fast vad det kostar att leva i Finland år 2018. Centralen har fastställt referensbudgetar för tretton olika hushållstyper.

Forskarna har fastställt ett budgetminimum för ett skäligt liv. Enligt undersökningen behöver ett pensionärspar i huvudstadsregionen 2137 euro i månaden (1749 euro i Övriga Finland).

Räcker ca 2100 € för att leva ett rimligt liv i t.ex. Helsingfors? Boendeformen är förstås central för hur långt pensionen räcker. Bor jag i t.ex. Eira får jag räkna med högre boendekostnader än i utkanterna av Hfrs.

Om min bostad befinner sig i Rödbergsbubblan klarar jag min långt med spårvagn, metro och buss. Många pensionärer har dock tillgång till sommarstuga, vilket gör det nödvändigt att äga en bil. Även ur många andra synvinklar är det ändamålsenligt att tillgång till bil, som enligt undersökningen kostar 450 euro per månad.

För oss pensionärer är det glädjande att matkorgen de senaste blivit förmånligare att inhandla. Vi som inte är längre är med i arbetslivet behöver inte heller köpa nya kläder lika ofta som tidigare. Pensionen räcker därmed längre.

Kostnaderna för bruk av alkohol har inte tagits med i beräkningarna, vilket är å ena sidan aningen problematiskt, ty vi finländare konsumerar en hel del alkohol. Men å andra sidan är alkoholen inget absolut måste för att leva ett hyggligt liv.

Informationsteknologin har gjort intrång i våra liv, Många av oss klarar sig inte längre utan egen bärbar dator, smarttelefon eller smart-tv vare sig hemma eller på sommarvillan, vilket nog känns i plånboken i en allt högre utsträckning.

Vissa utgifter ökar med stigande ålder, för en del mera än för andra. Det är givetvis fråga om hälsovårdskostnader, som är svåra att uppskatta på förhand och i högsta grad individuellt betingade.

Det är förstås möjligt att göra generella kalkyler hur mycket pengar det behövs för att leva ett hyggligt liv och det är givetvis också intressant att jämföra sina egna utgifter med konsumentforskningscentralens siffror. Men hur väl stämmer de överens med din egen verklighet?

Klarar du dig hyfsat på din pension?





Foto: Pixabay

Källor:



torsdag 15 november 2018

Lappland på tre dagar! Ett för dyrt resmål?

Som jag skev i min förra blogg tog vi biltåget från Helsingfors till Kolari.

DAG 1
Väl uppe i Lappland började en intensiv djupdykning i samernas historia och nutid. På grund av att vårt tåg var ett par timmar försenat körde vi rutten Kolari-Enare som en snabbetapp, för att hinna besöka Siida innan stängningsdags.

På Siida, som är en central samlingsplats för det norra områdets samer, finns det nationella finländska samiska muséet med permanenta och växlande utställningar. Vi fick via besöket en utmärkt inblick i samernas kultur och samtidigt en möjlighet att bekanta oss med sameområdets mångsidiga natur.



Siida

DAG 2
Dag två bekantade vi oss med Saariselkä bl.a. från toppen av Kaunispää. Naturen visade sig från sin bästa nästan magiska sida. Vi upplevde ett strålande vinterväder med solsken, snö och lämpligt med köld (ca. - 8C). I ett dylikt väder drabbas man lätt av Lapplandsfeber. Hit måste jag få komma på nytt.



Kaunispää

DAG 3
Dag tre började vår resa mot Rovaniemi. På vägen dit bekantade vi oss med guldmuséet i Tankavaara. Muséet presenterar den finska och internationella guldvaskningen förr och nu, med tonvikt förstås på guldvaskningen i Lappland. Museet var alla gånger värt ett besök.



Guldvaskaren i Tankavaara

Väl framme i Rovaniemi styrde vi mot julgubbens högkvarter vid polcirkeln, där vi också fick träffa självaste julgubben. ”Rudolf med den röda mulen” såg vi dock inte. Enbart en skild inträdesavgift skulle ha gett oss den glädjen.

I Rovaniemi besökte vi även det utmärkta muséet Artikum, där vi ytterligare fördjupade våra kunskaper om den samiska kulturen för att vid nio snåret ta tåget tillbaks till Helsingfors.


Lappland ett för dyrt resmål?

Våra resekostnader höll sig på en rimlig nivå bl.a. för att vi främst koncentrerade oss på att besöka muséer, som uppbar helt normala inträdesavgifter och på grund av att vi hade tillgång till egen bil. 
Utan bil är man helt beroende av utomståendes transporttjänster, vilket höjer kostnaderna för vistelsen i Lappland till en högre nivå.



Enare sjö

Det skulle ha varit ett helt annat svinn i plånboken om vi varit turister, som t.ex. velat åka hundspann, köra snöskoter, snöskovandra eller delta i någon annan ordnad tur till t.ex. Siida eller Saariselkä. Kostnaderna skulle då ha stigit betydligt.

Lappland är ett populärt mål utomlands.  Enbart under kommande julsäsong landar hela 677 charterflyg på något av de fem flygfälten uppe i norr, men håller Lappland på att bli ett för dyrt resmål för oss vanliga finländare?



Saariselkä

Men naturen i Lappland är magisk och samerna som Europas enda ursprungsfolk värd all vår uppskattning och stöd.




































fredag 9 november 2018

På biltågtur till Lappland

Vi fick besök av våra amerikanska vänner från Los Angeles. De, men också vi, ville ta en tur till Lappland. Biltåget dök då snabbt upp som ett realistiskt alternativ framom flyg, tåg och bil.

Lyckligtvis valde vi veckan efter skolornas höstlov som vår resvecka. Veckan före hade vi fått betala oss sjuka för både tågresa och logi. Troligtvis hade vi inte ens fått rum på något hyfsat hotell, åtminstone inte till ett förmånligt pris.

Vi hoppade på biltåget i Böle med Kolari i Lappland som färdmål. Hoppade och hoppade. Bilen kördes in i tågvagnen på Böles biltågsstation långt före tågets avfärd. Vi tågresenärer fick sedan vandra ca. 400 meter till själva tågstationen i Böle, som för närvarande är inhyst i tillfälliga utrymmen, för att sedan därifrån ta tåget till Kolari.

Rätt snabbt insåg vi att i Böle kunde vi inte bli och vänta på vårt tåg i över en timme, ty kölden gick rakt in i benmärgen i denna tillfälligt uppmonterade tågstation. Vi tog således lokaltåget till huvudjärnvägsstationen för att invänta, i betydligt trivsammare och betydligt varmare utrymmen, på tågets avgång. Vår bil hade vi ju lämnat på biltågstationen.

Biltågstationen i Böle

Vi fick plats i tågvagnens övre våning, vilket betydde att vi hade i vår sovkupé tillgång till eget ”badrum” med toalett och dusch, dock med en skjutbar ”vägg” emellan dessa två, så det gällde att välja om man antingen använde det lilla utrymmet för att duscha sig eller för att göra toalettbestyr och i vilken ordning.  Den som duschade vätte ner hela utrymmet så det var fiffigast att spara duschandet till sist.

På grund av det fanns en egen bekvämlighetsinrättning i sovkupén, var bäddarna i två plan, vilket nog kan vara rätt så krävande för envar att ta sig upp till den övre bädden. Det krävs en hel del akrobatik för att lyckas med det konststycket. Den som emellertid väljer tågets nedre våning har bäddarna på samma plan, men däremot ingen egen toalett eller dusch.

Eftersom tågresan beräknades ta närmare 15 timmar i anspråk hade vi tid att bekanta oss även med den ganska folktomma restaurangvagnen, som visade vara av den slitna sorten och inget att visa upp för våra utländska gäster. Den här vagnen borde ha bytts ut för länge sedan.

Efter en god natts sömn väntade vi ivriga att få stiga av i Kolari och hoppa in i vår bil för att köra till Ivalo. Men det hände sig att vårt tåg som drogs av två lok fick problem d.v.s. lok nummer två sa upp kontraktet, vilket innebar att vi fick sitta och vänta ca. 100 km från Kolari att loket skulle fås i skick. Så var dock inte fallet, utan vi fick nöja oss med ett lok, som fick äran att sakta och säkert ta oss till Kolari ca. två timmar försenade. Med tanke på att det fanns utländska passagerare med på tåget var informationen om förseningen obefintlig.


 
Kolari järnvägsstation

Väl framme i Kolari och efter att fått igen tillgång till vår bil körde vi till Enare och Ivalo. Efter den lyckade vistelsen i samernas land, som visade sig från sin bästa sida, tog vi riktning söderut mot Rovaniemi där vi hade bokat en plats på biltåget hem till Helsingfors. Mera om den vistelsen i en senare blog.

Bilvagnarna på Rovaniemis järnvägsstation.

I Rovaniemi lastades bilen på tåget mellan klo 19.48 och 20.10, medan själva tåget startade först klo 21.15, vilket förorsakade en hel del väntetid. Önskvärt vore nog att väntetiden för s.k. bilburna passagerare kunde förkortas såväl som i Helsingfors som Kolari/Rovaniemi. Nu blir det lite för mycket väntande.

Även på detta tåg sov vi alldeles utmärkt. Bäddarna var tillräckligt breda, bredare än t.ex. Moskva-tågets motsvarande. Det som skilde det här tåget från tåget till Kolari var restaurangvagnen, som var i förstklassigt skick. Månne det beror på att VR prioriterat högre den här tågförbindelsen, som kanske betjänar lite mera kräsna resenärer, som t.ex. är på väg till Saariselkä?

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera en biltågresa som ett litet äventyr för dem som inte tidigare tagit med bilen på tåget. Information om biltåget fås via adressen https://www.vr.fi/cs/vr/sv/tagresandets-abc-biltag


Vid Enare sjö





Stannar bilen i garaget?

I statens senaste rekordstora tilläggsbudget finns en större satsning på klimat och miljö. Finland satsar stort på bl.a. att utveckla järnv...