ÄR PENSIONÄRERNAS HÄLSO- OCH SJUKVÅRD TRYGGAD?

I och med att jag slutade förvärvsarbeta, gick jag miste om arbetsplatshälsovården. Som nybliven pensionär gällde det då för mig att välja mellan kommunal eller privat hälso- och sjukvård. 

Idag talas det mycket om valfrihet i vården och att den privata sektorn kommer att få en större andel av vårt lands hälso- och sjukvård. Som nybliven pensionär anser jag det dock naturligt att använda mig av min hemkommuns hälsovårdstjänster. Vi pensionärer har ju betalat skatt i hela vårt arbetsliv och det känns helt rätt och naturligt att göra så.

Det finns givetvis en hel del att förbättra inom vår nuvarande kommunala hälso- och sjukvård. Det är helt klart att en reform behövs också här. Hälsovårdens största flaskhalsar är de långa köerna. Verksamheten bör effektiveras, men också garanteras tillräckligt med resurser. Framförallt bör fler läkare kunna anställas.

Vi, som är över 65, är storkonsumenter av hälso- och sjukvårdstjänster och det borde vårt samhälle ta i beaktande i större utsträckning än tidigare. Hur ser framtiden ut för oss lite äldre människor i och med förverkligandet av den planerade social- och hälsovårdsreformen? 

Jag är rädd att vi pensionärer glöms bort i ”Sote-himmeln”. Jag är inte övertygad om att vårt framtida behov av hälso- och sjukvård är tryggad i och med att den planerade social- och hälsovårdsreformen genomförts, inte kvantitativt, kvalitativt eller språkligt.