söndag 7 april 2019

Är det vettigt att bo hemma till det sista andetaget?

Ett rättesnöre för åldringsvården tycks vara att en åldring bör få bo i sitt eget hem så långt det är möjligt. Det låter i och för sig vettigt, ty de flesta vill bo hemma så långt det är möjligt.

Med stigande ålder blir det dock aktuellt att fundera på alternativa lösningar till att bo hemma. Men finns det alternativa lösningar med den politik som nu förs, som går ut på att skära antalet vårdplatser till ett minimum.

Det ska kännas tryggt, trevligt och meningsfullt att bo hemma, men det är en situation, som nödvändigtvis inte är bestående. Hemmet är nödvändigtvis inte den bästa platsen när ålderdomen framskrider tillräckligt långt.

Jag tänker på åldringar, som inte klarar sig ensamma hemma och som känner sig ensamma och otrygga i sitt hem. Vänner har avlidit och ens barn bor kanske långt borta, eventuellt till och med utomlands. Hemvårdare står för det sociala umgänget och dagsrutinen rubbas enbart av besök till sjukhus eller hälsocentral.

Hur vi åldras är högst individuellt, som också vårt sociala umgänge. Vi kan dock var och en i något skede komma till en vändpunkt i livet då det längre inte tryggt, trevligt eller meningsfullt att bo hemma. Då bör vi kunna lita på att samhället kan erbjuda oss en vårdplats utanför hemmet, vilket nu inte är fallet.


Foto:Pixabay

Vi har riksdagsval på gång, vilket innebär att vi väljer beslutsfattare, som skall under nästa riksdagsperiod besluta om riktlinjerna för vår lands social- och hälsovård, inklusive åldringsvården.

Kom ihåg att rösta. Rösta med eftertanke!



söndag 24 mars 2019

Se upp för valbubblan!

Riksdagsvalet står inför dörren och valannonseringen har startat. Vi kommer förstås att se traditionella valannonser i printmedia, men vi får även med stor säkerhet uppleva att kandidaterna försöker mer än tidigare marknadsföra sig via sociala medier.

En papperstidning av typ Hbl och Hesari når oss en gång per dag, men de sociala medierna är i gång 24 timmar i dygnet. Facebook, Twitter och Instagram sover inte och vi får kontinuerligt uppdateringar upp på rutan.

Riksdagvalskandidaterna har i dagens värld en möjlighet att via nätet kommunicera direkt med väljare oberoende var de är t.ex. utomlands, ute på sommarvillan, i butiken eller  hemma.

Valannonseringen går allt mer in i olika nätbubblor, där ofta likatänkande människor samlas, som sällan får ta del av information av oliktänkande.

Vi lite äldre medborgare samlas i vår egna Facebook-bubblor, medan många tonåringar har, däremot lämnat Facebook och istället valt bl.a. Instagram som sin bubbla. Den politiska eliten och journalistkåren har i sin tur hittat Twitter som sin arena.

Det ligger en fara i att vi, som fastnar i olika bubblor, inte kommunicerar med varandra. Vi väljer då att ofta bara vara i kontakt med våra meningsfränder. Det uppstår då lätt olika läger i både stora och små frågor.

Se upp för valbubblan! Kom ihåg att titta ut från din egen bubbla och mångsidigt ta del av befintlig information innan du går och rösta i kommande val.


Du kommer väl ihåg att rösta!



Foto: Pixabay - bubbla

lördag 16 mars 2019

Tidbeställningskaos i kommunal tandvård

Tidsbeställningen till den kommunala tandvården i Helsingfors har varit kaotisk över ett år, framkom det ur en intervju, som Hesari gjorde  med biträdande borgmästaren Sanna Vesikansa (HS 13.3.2019). Jag kan bara instämma.

Tandläkartider bokas via datasystemet Lifecare, som fungerar synnerligen otillfredsställande. När datasystem krånglar är det alltid vi kunder som får lida.

Till den kommunala tandvården måste jag dessvärre, som en första gångens patient, ringa för att boka en tid. Det har visat sig mer än svårt. Telefonlinjerna har tidvis gått så heta att återuppringningstjänsten  allt som ofta kopplats bort.

Om jag skulle ha tur och komma fram telefonledes, får jag med stor sannolikhet beskedet att inom den närmaste framtiden tider inte finns att tillgå. Väntetiden för att komma till tandläkare för en vanlig undersökning börjar i Helsingfors, enligt Hesari, vara upp till tre månader.

Tillgång till primär offentlig hälso- och sjukvård  inom en rimlig tid var en viktig målsättning i den saligt avlidna social- och hälsovårdsreformen. Valfriheten i vården var närmast tänkt att komplettera den offentliga sektorns primära vårdansvar.

Vad tandvården beträffar är det närmast tvärtom. Tandvården sköts i en hög utsträckning av privata aktörer och kompletteras i en liten utsträckning av den kommunala tandvården.

Helsingfors stad bör nu på allvar satsa på att till alla delar utveckla den kommunala tandvården.



Foto: Pixabay


söndag 10 mars 2019

VALKAMPEN HAR BÖRJAT!

I och med att Juha Sipilä fredagen den 8 mars lämnade in sin regerings avskedsansökan till presidenten startade valkampen inför riksdagsvalet på allvar.

Det blir ett intressant val då partierna kommer  att tävla bl.a. om vem som har den bästa modellen för social- och hälsovården och vid sidan om skälla på sina konkurrenter för att ”Sote” blev den fars som den blev.

Äldreomsorgen kommer att bli ett stort tema i riksdagsvalet på grund av att vanvård av åldringar avslöjats här och där. Åldringsvårdens resurser har av olika orsaker skurits ned både inom den offentliga och den privata sektorn. Övervakningen av äldreomsorgen har dessutom varit för slapp.

Hemvård har varit modeordet. Anstaltsplatser har radikalt minskats.  För att en åldring ska ha en chans att få en anstaltsplats bör hen fylla vissa ytterst stränga kriterier. Fallet i Imatra får en att undra vem som kan uppfylla kriterierna för anstaltsvård?I en eldsvåda i Imatra för en tid sedan dog nämligen  en 96 årig blind och nästan döv åldring hemma i sin bostad. De anhöriga hade mera än en gång ansökt om vårdplats av sjukhusdistriktet EKSOTE, men nekats plats.

Till den nu avgående riksdagen valdes 15 riksdagsledamöter som fyllt 65 år eller mera. Riksdagens seniorer blir allt färre. I sittande riksdag utgör seniorerna antal 7,5% av alla riksdagsmän, mot 17,5% år 2010.

Pensionärernas antal i vårt land ökar i rask takt. Riksdagens sammansättning säges vara en spegelbild av det finska folket, men hur går det i det kommande riksdagsvalet. Kommer antalet riksdagsmän, som är i pensionsåldern att öka? Kommer pensionärernas röst att höras i riksdagen?

Vem bevakar våra intressen?

Kom ihåg att rösta!


Foto: Pixabay

tisdag 26 februari 2019

GRUNDLAGSTALIBANER?

Försvarsminister Jussi Niinistö har kallat vårt lands författningsexperter för grundlagstalibaner. Han var synnerligen missnöjd med att underrättelselagarna bör behandlas på nytt av riksdagens grundlagsutskott. Särskilt hårt går han åt professorerna Martin Scheinin och Juha Lavapuro.

Grundlagsutskottet har även i övrigt varit i blickpunkten på grund av social- och hälsvårdsreformen (Sote). Regeringen har nämligen stött på patrull i utskottet med sina lagförslag.  Grundlagsutskottet har nu tre gånger gett regeringen en latläxa för att regeringens lagtexter inte, till alla delar, varit i samklang med vår grundlag.

En utomstående får lite det intrycket att regeringen bara testar grundlagsenligheten. Om inte det här förslaget går igenom så kanske det här kan godkännas.

På tal om vårdsreformen, som kopplats ihop med landskapsreformen, så spår den senaste befolkningsprognosen att om 20 år växer endast tre stadsområden d.v.s. regionerna kring Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Hur det går ihop med regeringens planer på att bilda 18 landskap för att förvalta det hela?

Jag hyser stor respekt för vårt grundlagsutskott, som trots en bred politisk sammansättning, varit enig i sina utlåtanden. 

Tycker du att grundlagsutskottet och författninsexperterna agerat korrekt?



Foto: Pixabay

söndag 17 februari 2019

JAG VILL GÅ TILL LÄKARE SOM TALAR SVENSKA!

Jag har i Helsingfors anlitat den privata sektorn för min tandvård. Då jag har besökt tandläkaren regelbundet har kostnaderna hållits, för det mesta, på en någorlunda dräglig nivå. Men nu går min egen alldeles utmärkta tandläkare, sedan många år tillbaka, i pension och därav kom tanken att vända mig till den betydligt förmånligare kommunala tandvården och gärna som en patient hos en svenska talande tandläkare, fastän det inte i tandläkarstolen ges så värst många möjligheter att prata.

Tid till den privata tandläkarstationen kan jag beställa tid via nätet och lediga tider finns det normalt ganska gott om. Till den kommunala tandvården måste jag dock som en förstagångs patient ringa för att boka en tid. Jag har försökt minst 10 gånger, utan att komma fram.


Foto: Pixabay


Efter att valt 1, 2 och 3 efter automatröstens anvisningar, får jag beskedet att telefonväxeln är hårt belastad, varvid telefonlinjen bryts omedelbart. Anlita nu sedan den kommunala tandläkarservicen!

För min egen hälso- och sjukvård har jag anlitat den kommunala svenskspråkiga vårdenheten vid Femkanten. Läkartider har jag fått någorlunda hyfsat. Nu går även min erfarna egenläkare i pension, varvid jag behöver en ny läkare. Jag tänker nog fortsätta inom den offentliga sektorn och har därför inga planer på att söka mig till någon privat läkarstation, 


Foto: Pixabay

Helst av allt vill jag också i fortsättningen få vård på mitt eget modersmål. Vikten att få tala svenska med min läkare och övrig vårdpersonal accentueras med stigande ålder. I dagens Helsingfors vet jag hur den svenskspråkiga vården är ordnad. Huruvida den eventuellt kommande social- och hälsovårdsreformen kan tillgodose mitt behov av vård på svenska har jag ingen aning om. Betvivlar!

Summa summarum jag vill ha vård på mitt modersmål.

torsdag 7 februari 2019

Snökaos i Rödbergsbubblan

Efter några snöfattiga vintrar har vi i år haft en rejäl vinter med rikligt med snö. I våra breddgrader får vi emellertid varje år räkna med mer eller mindre snö. Vintern tycks dock komma för många som en överraskning, särskilt för dem som har ansvar för snöröjning och renhållning.

Snöröjningen i vår stad sköts dåligt. Staden ligger efter med att ploga huvudstadens gator. Ansvaret för trottoarerna har dessutom skuffats över på husbolagen, vilket innebär att var och en sköter om sin egen tomt efter eget förgottfinnande, somliga utmärkt och somliga urdåligt.

Husbolagen borde kvartersvis åläggas att sköta om att snöröjningen löper friktionsfritt och att trottoarerna hålls snöfria. Snön blir snabbt is, vilket markant ökar  risken för halkolyckor. För att undvika benbrott är det därför bäst för oss pensionärer  att stanna hemma eller att ta på sig halkskydden.

I Rödbergen är många trottoarer försedda med bommar, som varnar för fallande snö och istappar, vilket tvingar fotgängare ut på de hala och sörjiga gatorna eller alternativt att utmana ödet och istället gå på ishala trottoarer med risk för att även få en istapp i huvudet.

”Igloobil”

Då gatorna är fullproppade med parkerade bilar är det förstås också svårt att hålla gatuavsnitten rena. När plogbilarna susar förbi, kastar plogen upp snö på bilarna som blir helt insnöade om de står parkerade en längre tid. Råkar det finnas av en händelse någon ledig parkeringsplats, fylls den snabbt upp av en snöhög och vips är också den parkeringsplatsen ur spel, då snön inte tillräckligt snabbt transporteras bort.



Stora Robertsgatan 5.2.2019

En del av Stora Robertsgatan fungerar åtminstone i teorin som en som gågata. I praktiken används gatan dock för servicekörning till livsmedelsbutiker, affärer, matställen och pubar. I och med att det finns också ett flertal våningshus med gågatan som adress, förkommer det naturligtvis också trafik också från och till husen. Rätt vanligt är också att personer som har något kort ärende till någon på Roban, även parkerar sin bil på gåtan. Ibland kommer lapplisorna och bötfäller dem ibland inte.



Stora Robertsgatans gågata 5.2.2019

Vad tycker du om snöröjningen i vår stad? Hur borde den skötas?

Är det vettigt att bo hemma till det sista andetaget?

Ett rättesnöre för åldringsvården tycks vara att en åldring bör få bo i sitt eget hem så långt det är möjligt. Det låter i och för sig vett...