Känns det som en lottovinst, att bli beviljad pension? Eller är det tvärtom? Känns det som en bestraffning att bli pensionär? Är den sk. tredje åldern den lyckligaste perioden i mitt liv eller fullt av prövningar eller något mitt emellan?
Förutsättningar för en lycklig pensionärstillvaro är enligt min mening att jag :
- blir pensionär av egen fri vilja - slutar mitt yrkesliv i gott mod
- mår relativt bra både psykiskt och fysiskt
- har ett fungerande socialt nätverk inkluderande släkt, vänner, arbetskamrater .......
- klarar mig ekonomiskt något så när
- har vid sidan av arbetslivet haft hobbies av olika slag
Livet son pensionär blir utmanande om jag:
- tvingas pensionera mig i förtid mot min vilja
- har vacklande hälsa och psykist mår dåligt
- är en ensamvarg som levt helt för arbetet
- har problem med att få pengarna att räcka till.
- har TV-tittande som enda hobby
VAD ANSER DU?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar