Tillsammans med min bättre hälft skrev vi boken Uraopas -
Työelämän lyhyt oppimäärä, som utkom i början av år 2017. Här sitter jag igen
framför min dator och funderar på mitt nästa bokprojekt. Nu arbetar vi med ett
bokprojekt med både blivande och nuvarande pensionärer som målgrupp.
Arbetsnamnet för boken är "Hopeasurffari, oloneuvos vai jotain muuta"
d.v.s. fritt översatt " är pensionären en på nätet surfande silverpanter, friherre eller något
annat"?
Hur är det möjligt att jag vill göra det om igen? Har jag glömt
den minst sagt digra arbetsmängd som bokskrivandet föranledde? Sommaren 2016 då
skrivandet pågick intensivt, var vi tvungna att hålla oss mest inomhus för att
få boken färdig i tid. Till råga på allt var huset där vi bor i paket på grund
av en omfattande fasadrenovering. När vi besökte sommarvillan följde datorn med
och istället för friluftsaktiviteter satt vi snällt på terrassen bland myggen
och skrev på vår bok. Sommaren gick snabbt förbi i skrivandets tecken. Men summa summarum var det intressant och givande att få vara med om att skriva en bok. Därför ställer jag gärna upp på ett nytt intressant bokprojekt, som ligger nära mitt hjärta.
Det är ett intensivt år, som står framför oss. Det är ett berg av
böcker som det gäller att plöja igenom och massvis med sökningar på nätet som
skall göras. Och så förstås själva skrivarbetet. För mig personligen är
skrivandet dessutom lite mera utmanande än normalt, för boken kommer ut på
finska.
Vi räknar med att få manuskriptet klart i början av hösten 2018
med en förhoppning att boken skulle publiceras i början av år 2019. Efter det manuspriptet har godkänts för utgivning är det sedan förlagsredaktörens
uppgift att gå igenom och redigera texten.
Uraopas
Nu har jag bråttom ; jag är på sidan 92 med Uraopas.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera