Vi fick besök av våra amerikanska vänner från Los Angeles. De, men också vi, ville ta en tur till Lappland. Biltåget dök då snabbt upp som ett realistiskt alternativ framom flyg, tåg och bil.
Lyckligtvis valde vi veckan efter skolornas höstlov som vår resvecka. Veckan före hade vi fått betala oss sjuka för både tågresa och logi. Troligtvis hade vi inte ens fått rum på något hyfsat hotell, åtminstone inte till ett förmånligt pris.
Vi hoppade på biltåget i Böle med Kolari i Lappland som färdmål. Hoppade och hoppade. Bilen kördes in i tågvagnen på Böles biltågsstation långt före tågets avfärd. Vi tågresenärer fick sedan vandra ca. 400 meter till själva tågstationen i Böle, som för närvarande är inhyst i tillfälliga utrymmen, för att sedan därifrån ta tåget till Kolari.
Rätt snabbt insåg vi att i Böle kunde vi inte bli och vänta på vårt tåg i över en timme, ty kölden gick rakt in i benmärgen i denna tillfälligt uppmonterade tågstation. Vi tog således lokaltåget till huvudjärnvägsstationen för att invänta, i betydligt trivsammare och betydligt varmare utrymmen, på tågets avgång. Vår bil hade vi ju lämnat på biltågstationen.
Vi fick plats i tågvagnens övre våning, vilket betydde att vi hade i vår sovkupé tillgång till eget ”badrum” med toalett och dusch, dock med en skjutbar ”vägg” emellan dessa två, så det gällde att välja om man antingen använde det lilla utrymmet för att duscha sig eller för att göra toalettbestyr och i vilken ordning. Den som duschade vätte ner hela utrymmet så det var fiffigast att spara duschandet till sist.
På grund av det fanns en egen bekvämlighetsinrättning i sovkupén, var bäddarna i två plan, vilket nog kan vara rätt så krävande för envar att ta sig upp till den övre bädden. Det krävs en hel del akrobatik för att lyckas med det konststycket. Den som emellertid väljer tågets nedre våning har bäddarna på samma plan, men däremot ingen egen toalett eller dusch.
Eftersom tågresan beräknades ta närmare 15 timmar i anspråk hade vi tid att bekanta oss även med den ganska folktomma restaurangvagnen, som visade vara av den slitna sorten och inget att visa upp för våra utländska gäster. Den här vagnen borde ha bytts ut för länge sedan.
Efter en god natts sömn väntade vi ivriga att få stiga av i Kolari och hoppa in i vår bil för att köra till Ivalo. Men det hände sig att vårt tåg som drogs av två lok fick problem d.v.s. lok nummer två sa upp kontraktet, vilket innebar att vi fick sitta och vänta ca. 100 km från Kolari att loket skulle fås i skick. Så var dock inte fallet, utan vi fick nöja oss med ett lok, som fick äran att sakta och säkert ta oss till Kolari ca. två timmar försenade. Med tanke på att det fanns utländska passagerare med på tåget var informationen om förseningen obefintlig.
Väl framme i Kolari och efter att fått igen tillgång till vår bil körde vi till Enare och Ivalo. Efter den lyckade vistelsen i samernas land, som visade sig från sin bästa sida, tog vi riktning söderut mot Rovaniemi där vi hade bokat en plats på biltåget hem till Helsingfors. Mera om den vistelsen i en senare blog.
I Rovaniemi lastades bilen på tåget mellan klo 19.48 och 20.10, medan själva tåget startade först klo 21.15, vilket förorsakade en hel del väntetid. Önskvärt vore nog att väntetiden för s.k. bilburna passagerare kunde förkortas såväl som i Helsingfors som Kolari/Rovaniemi. Nu blir det lite för mycket väntande.
Även på detta tåg sov vi alldeles utmärkt. Bäddarna var tillräckligt breda, bredare än t.ex. Moskva-tågets motsvarande. Det som skilde det här tåget från tåget till Kolari var restaurangvagnen, som var i förstklassigt skick. Månne det beror på att VR prioriterat högre den här tågförbindelsen, som kanske betjänar lite mera kräsna resenärer, som t.ex. är på väg till Saariselkä?
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera en biltågresa som ett litet äventyr för dem som inte tidigare tagit med bilen på tåget. Information om biltåget fås via adressen https://www.vr.fi/cs/vr/sv/tagresandets-abc-biltag
Lyckligtvis valde vi veckan efter skolornas höstlov som vår resvecka. Veckan före hade vi fått betala oss sjuka för både tågresa och logi. Troligtvis hade vi inte ens fått rum på något hyfsat hotell, åtminstone inte till ett förmånligt pris.
Vi hoppade på biltåget i Böle med Kolari i Lappland som färdmål. Hoppade och hoppade. Bilen kördes in i tågvagnen på Böles biltågsstation långt före tågets avfärd. Vi tågresenärer fick sedan vandra ca. 400 meter till själva tågstationen i Böle, som för närvarande är inhyst i tillfälliga utrymmen, för att sedan därifrån ta tåget till Kolari.
Rätt snabbt insåg vi att i Böle kunde vi inte bli och vänta på vårt tåg i över en timme, ty kölden gick rakt in i benmärgen i denna tillfälligt uppmonterade tågstation. Vi tog således lokaltåget till huvudjärnvägsstationen för att invänta, i betydligt trivsammare och betydligt varmare utrymmen, på tågets avgång. Vår bil hade vi ju lämnat på biltågstationen.
Biltågstationen i Böle
Vi fick plats i tågvagnens övre våning, vilket betydde att vi hade i vår sovkupé tillgång till eget ”badrum” med toalett och dusch, dock med en skjutbar ”vägg” emellan dessa två, så det gällde att välja om man antingen använde det lilla utrymmet för att duscha sig eller för att göra toalettbestyr och i vilken ordning. Den som duschade vätte ner hela utrymmet så det var fiffigast att spara duschandet till sist.
På grund av det fanns en egen bekvämlighetsinrättning i sovkupén, var bäddarna i två plan, vilket nog kan vara rätt så krävande för envar att ta sig upp till den övre bädden. Det krävs en hel del akrobatik för att lyckas med det konststycket. Den som emellertid väljer tågets nedre våning har bäddarna på samma plan, men däremot ingen egen toalett eller dusch.
Eftersom tågresan beräknades ta närmare 15 timmar i anspråk hade vi tid att bekanta oss även med den ganska folktomma restaurangvagnen, som visade vara av den slitna sorten och inget att visa upp för våra utländska gäster. Den här vagnen borde ha bytts ut för länge sedan.
Efter en god natts sömn väntade vi ivriga att få stiga av i Kolari och hoppa in i vår bil för att köra till Ivalo. Men det hände sig att vårt tåg som drogs av två lok fick problem d.v.s. lok nummer två sa upp kontraktet, vilket innebar att vi fick sitta och vänta ca. 100 km från Kolari att loket skulle fås i skick. Så var dock inte fallet, utan vi fick nöja oss med ett lok, som fick äran att sakta och säkert ta oss till Kolari ca. två timmar försenade. Med tanke på att det fanns utländska passagerare med på tåget var informationen om förseningen obefintlig.
Kolari järnvägsstation
Väl framme i Kolari och efter att fått igen tillgång till vår bil körde vi till Enare och Ivalo. Efter den lyckade vistelsen i samernas land, som visade sig från sin bästa sida, tog vi riktning söderut mot Rovaniemi där vi hade bokat en plats på biltåget hem till Helsingfors. Mera om den vistelsen i en senare blog.
Bilvagnarna på Rovaniemis järnvägsstation.
I Rovaniemi lastades bilen på tåget mellan klo 19.48 och 20.10, medan själva tåget startade först klo 21.15, vilket förorsakade en hel del väntetid. Önskvärt vore nog att väntetiden för s.k. bilburna passagerare kunde förkortas såväl som i Helsingfors som Kolari/Rovaniemi. Nu blir det lite för mycket väntande.
Även på detta tåg sov vi alldeles utmärkt. Bäddarna var tillräckligt breda, bredare än t.ex. Moskva-tågets motsvarande. Det som skilde det här tåget från tåget till Kolari var restaurangvagnen, som var i förstklassigt skick. Månne det beror på att VR prioriterat högre den här tågförbindelsen, som kanske betjänar lite mera kräsna resenärer, som t.ex. är på väg till Saariselkä?
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera en biltågresa som ett litet äventyr för dem som inte tidigare tagit med bilen på tåget. Information om biltåget fås via adressen https://www.vr.fi/cs/vr/sv/tagresandets-abc-biltag
Vid Enare sjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar